Produkten har blivit tillagd i varukorgen
Hej, mitt namn är Sebastian, jag är huvudinstruktör i såväl vuxen som barn HLR och även instruktör i första hjälpen. Jag kommer framöver skriva här om allt möjligt som rör hjärt- och lungräddning (HLR). Det kommer vara egna erfarenheter från kurser som jag hållit, mitt vardagsyrke och hur jag kom in på den yrkesbana jag befinner mig på idag. Jag kommer även ta upp och resonera kring olika frågor som ofta dyker upp kring HLR. Vad som är bra att ha i en första hjälpen väska och mycket mycket mer.
Häng med!
Jag och Jonathan, som är grundare av HLR-Hjälpen är goda vänner. Jonathan studerade på GIH i Stockholm och utvecklade där ett intresse för HLR. Han började hålla kurser kort efter avslutad utbildning och startade ett par år senare HLR-Hjälpen. Han har successivt utvecklat försäljning och utbildning genom sin hemsida som plattform. Vid något tillfälle i början av 2014 när vi satt och pratade kom vi in på hans utbildningar och han frågade om inte jag skulle vara intresserad av att utbilda mig till instruktör och hålla kurser åt honom. Min första tanke var ”vad kan jag om HLR?” Men när den första tanken lagt sig så blev min nästa ”varför inte?”. Jag jobbade vid den tiden som yrkeschaufför och kom innan det från restaurangbranschen så det var inte direkt så att jag hade någon tidigare erfarenhet av vare sig HLR eller att hålla utbildningar.
Vi pratade lite mer ingående kring att utbilda sig och sedan hålla kurser och jag började läsa på om HLR och insåg snabbt dels hur lite jag visste om HLR, dels hur viktig kunskap om HLR är.
Jag gick instruktörskursen hos Jonathan och kort därefter följde jag med honom på ett kurstillfälle mest för att se och lära kring upplägget för en kurs och även vilken typ av frågor som kunde komma upp när jag själv skulle stå och hålla i utbildningen.
Drygt en månad efter att jag varit med Jonathan på en av hans kurser för att se och lära var det dags för mig att hålla min egen kurs. Jag kommer ihåg att jag av någon anledning inte var nervös. Att tala inför grupp har aldrig känts svårt eller jobbigt för mig. Med det sagt så är jag inget socialt lejon i privata sammanhang, men när det kommer till något yrkes relaterat så har det varit lättare.
Då HLR rådets utbildningsmaterial är kvalitetssäkrat så är det viktigt som instruktör att inte gissa på frågor som man är osäker på utan att man istället ber att få söka upp det korrekta svaret och återkomma vid ett senare tillfälle. Det har hänt mig flera gånger att jag fått frågor som jag inte känt mig hundraprocentigt säker på och då har jag bett att få återkomma med svar. Lättast tycker jag är att göra det per mail.
Efter min första kurs så fick jag smak för det hela och började hålla utbildningar på regelbunden basis, mellan två och åtta i månaden har det blivit sedan dess.
Efter att ha hållit utbildningar i ungefär två år så beslutade jag mig för att ta nästa steg och fördjupa mig än mer som instruktör. Inom HLR innebär det att gå från instruktör till huvudinstruktör.
Att utbilda sig till huvudinstruktör innebär att man efter avslutad och godkänd utbildning besitter kunskapen och redskapen för att utbilda andra instruktörer.
Den stora skillnaden och utmaningen att utbilda instruktörer är enligt mig att man utbildar personer som redan har kunskap på området (instruktörer) och att förväntningarna och kraven på mig som huvudinstruktör läggs på en högre nivå. Grupperna är också mindre jämfört med en vanlig HLR utbildning. Tanken med att utbilda sig till huvudinstruktör är att man inom HLR rådet arbetar efter något som kallas kaskadprincipen. En huvudinstruktör utbildar nya huvudinstruktörer som i sin tur utbildar nya instruktörer som håller kurser i HLR till allmänheten. På så sätt vill man nå ut och förmedla kunskap i HLR till så stor del av befolkningen som möjligt. HLR rådet har som mål att hela den vuxna befolkningen ska både kunna och repetera HLR på regelbunden basis. Dit har vi en bit kvar men vi är på väg!
